I am done trying!

2009-05-09 | 16:25:06
Från och med nu ska jag ge fan i att bry mig om hur folk mår!

Det enda jag får tillbaka från att visa att jag bryr mig är undvikande svar, lögner, folk som i princip slutar prata med mig trots att de påstår att jag betyder massvis för dom, folk som säger att vänner inte kan hjälpa alls med deras problem... Va fan är de för vänskap?

Jag är så trött på alla falska jävlar som hela tiden leker med andra så nu lägger jag av. Jag har alltid försökt att finnas där i vått och torrt för mina vänner men när man inte får någon vidare bra respons så försvinner viljan att vara snäll efter ett tag. Från och med nu ska jag göra det som känns bäst för mig själv och skita i alla andra för de lär ju inte bli nån som blir ledsen över det så som det är nu.

Katakomber

2009-05-04 | 22:41:54
"Man går i den där jävla tunneln ensam, och efter varje krök väntar man sig slutet, en gnutta ljus,
men efter varje krök så fortsätter tunneln...
" - en mycket smart person

Det är ungefär så livet känns just nu. Man går i dom där underjordiska tunnlarna och letar efter vägen ut, en ny chans, men så fort man svänger runt en krök och har lite hopp om att få se ljuset så ser man bara ytterligare tre tunnlar som leder åt olika håll.
Man har inte druckit vatten på två dagar. Man är hungirg. Man är trött i benen och elden börjar sakta äta sig ner mot slutet av facklan.
Vilken väg ska man välja? Ska man välja alls? Varför inte bara sätta sig i korsningen och invänta mörkret mörkret...


Life's a bitch

2009-04-28 | 16:38:35
Ja, just nu känns det faktiskt så. Skolan, vänskapsband, sommarjobb... mycket som händer just nu


Först och främst då: skolan.
Bara det faktum att man är på sitt fjärde år på gymnasiet känns ju så jävla förnedrande så man vill gräva ner sig

Som det är nu så har jag IG i:
* Teknisk Psykologi
* Matte C
* Svenska B
* Kemi A
* Datorkommunikation

Sammanlagt är allt detta 450 poäng. Man får ha madx 250p IG för att gå ut gymnasiet med fullständigt betyg.

Psykologin är väl det som känns lättast nu för jag har ett prov och en inlämningsuppgift kvar där efter att jag fick godkänt på ett prov förra veckan och de känns ju rätt bra.

Matten är totalt 4 av 6 kapitel som jag behöver fixa och jag har i princip stannat totalt med det den senaste månaden men innan dess gick de ganska bra. Fr.o.m. idag är de ungefär 5 veckor tills betygen sätts... ofta jag hinner 4 kaptilel i matten på den korta tiden?

Senskan har jag ca 7 uppgifter som behöver göras varan 2 är riktigt stora grejer. Det känns helt kört!

Kemi och DKom tänker jag skippa helt... Kemin för att jag fattade inte ett enda ord av vad läraren sa på ett helt år... hur ska jag då fatta på 5 veckor och klara hela kursen? DKomen p.g.a. att det är 10 kepitelprov som behövs bgöras och den tiden att lära sig det finns bara inte...

Men om jag skippar Kem och DKom så har jag 250p kvar på PS, MA och SV... vilket gör att OM ett mirakel skulle inträffa och jag skulle klara dom så har jag 200p IG vilket ändå är helt okej och jag går ut med högskolebehörighet. Lyckas jag inte är mitt liv förstör5t för all framtid. Denna pressen gör mig förlamad och istället för att se en amssa småproblem så ser jag et berg, högt som kilimanjaro... vilket gör att all min kämparglöd fort slocknar. Jag skäms över detta och mitt undermedvetna hatar mig för det... men jag ser inget ljus i denna tunneln...


Om vi sen tar vänskapsband då...
Vet inte ens vart jag ska börja... folk sviker, folk klagar...

En ignorerar mig totalt känns det som och det känns som om glöden där är borta för alltid. Personen har aldrig tid att prata när det är jag som tar kontakt utan det blir alltid "jag har inte tid, jag hör av mig *klick* "
En kallar mig för sin bästa vän och jag är trogen och går att snacka med o.s.v.... för att två dagar senare be mig dra åt heleve för han tror att jag döljer något för honom...
En blir sur och blockar mig från bdb (lagom moget uppförande) för att jag är "omogen" och hoppar av en fest på Lipz när jag endast har 33kr på mitt konto.
Övriga är antingen som vanligt eller mindre pratglada av olika anledningar som säkert har bra grund men oftast känns de som om jag har gjort något.


Nästa gnällpunkt blir; Sommarjobb:
Jobba bör man annars dör man...

Ja... jag skulle mer än gärna få jobb nu säger jag. För ett tag sen så gick jag runt på Överby och sökte lite jobb (runt 8st). Har ännu inte fått någon som helst respons från något av ställena. Jag klarar inte att leva på mina föräldrar ännu en sommar asså. Jag vet inte vad jag tar mig till om det behövs. Jag blir ju äldre med åren och iochmed det så gör jag dyrare och dyrare saker och behöver mer och mer saker så att vara en försörjande förälder kan inte vara roligt i längden.


Sista punkten (tror jag) blir Flytta?
Ja de skulle vara underbart att ha ett eget ställe

Idag så började två kompisar snacka med mig om att vi skulle bo i ett hus tillsammans.
Den ena killens gammelmormor hade flyttat så huset stod tomt och då började dom smida planjer om att dra med mig dit så vi kunde bo där, åtmindstonde som ett test nu i sommar. Vi skulle kolla upp hur mycket som behöver betalas o.s.v ikväll och se om vi över huvudtaget skulle klara av att riva huset i en vecka med våra pengar. Men det skulle vara en rolig erfarenhet!

Jag är 20 år gammal, går mitt fjärde år på gymnasiet, vänskapskretsen är helt fucked up, jag har adlrug, och så som de ser ut så kommer jag aldrig att få, en flickvän (för alla jävla tjejer bara leker med mina känslor och tycker uppenbarligen att de är kul), mina intressen... finns i princip inte, jag har inget sommarjobb så att försörja sig själv går inte... japp... mitt liv är toppen asså

Om man inte vill gå i skolan gör man det för att man måste. Men om man inte vill leva...vad gör man då?

Metaltown 2009

2009-04-26 | 18:52:16
Slipknot - Marilyn Manson - Disturbed - Volbeat - DIR EN GREY - Children of Bodom - Opeth - girugämesh - Meshuggah - Napalm Death - Trivium - Mustasch - Dragonforce - Pain - All That Remains - Municipal Waste - Mucc - Cult of Luna - Evergrey - Dead By April - August Burns Red - Bring Me the Horizon - Bullet - Pilgrimz - All Hell -

Funderar på att beställa en biljett... men vet inte riktigt hur jag ska göra. Hade vart kul att att se banden, men... ja... de är annat som tar emot som får en att verkligen inte vilja åka dit...

Skilda Världar

2009-04-23 | 00:45:08
Relationer,
separationer,
intriger,
svartsjuka,
svek,
snack bakom ryggen,
kärlek,
hat,
vänner,
fiender,
ilska,
glädje...
...livet är som en enda jävla tvsåpa -.-
kan ingen snälla stänga av TVn för alltid...?

Försvinn, snälla!

2009-03-18 | 21:41:09
Som kille brukar man ibland skojja internt om att man inte kan leva med tjejer, men man kan inte leva utan dom heller.

Just nu är jag i det stadiet där jag inte kan leva med dom. Jag fullkomligt avskyr det mesta som har med tjejer att göra för tillfället. Man blir bara så förbannat trött på er ibland asså så det finns inte.

Vi killar har den där pressen på oss att vi ska vara på ett visst sätt för annars blir vi inte accepterade av er tjejer och så fort man säger minsta lilla sak fel så får man skit i ett år för det. Säger man exakt vad man tycker så får man skit, säger man de man vet att dom vill höra så tjatar dom bara om "menar du verkligen det?" och så hittar dom alltid dubbla meningar i allt man säger.

Sen de här med flörtandet. Många tjejer råflörtar så fort man börjar prata med dom. Många tycker väl de är roligt antar jag, och sen beroende på hur man reagerar på de där så skiter det sig oftast. Flörtar man inte tillbaka så "bryr man sig inte alls om personen ifråga" och flörtar man för mycket så "är man så jävla på". Seriöst bestäm er!
En del gånger så lyckas man ju hålla balansen ganska bra men sen så en dag så säger det bara pang och så riktar dom bort all sin uppmärksamhet till något eller någon annan och man står kvar där dom ett fån och bara tänker "jaha... vad gjorde jag för fel nu då...?". En del tjejer fortsätter prata men man märker en klar förändring i deras ton, medans en del slutar att prata helt och man står där som kille och fattar verkligen ingenting.

Sen det värsta som kan hända är väl att man faller för personen ifråga och sen upptäcker att känslorna inte alls är besvarade. Och vetskapen om detta kan skicka en kille rakt ner i fördärvet.

Denna dagen började riktigt bra med sovmorgon, strålande solsken och en långpromenad med härlig musik i öronen och vinden som slet i håret... Men sen så krossades allt det där på en kvart på kvällen som så ofta nu för tiden. Börjar bli allvarligt trött på att skiten inte försvinner. Jag lyckades hålla det tillbaka ett bra tag men nu när känslorna har kommit tillbaka är det omöjligt att glömma bort dom...

Och så klämmer vi in i en kollektiv suck

2009-03-09 | 22:12:59
Seriöst, det tog 1 jävla minut! Är man allvarligt talat så osynlig? Eller känns det bara så på grund av allt som är i vägen just nu? Ärligt talat så vet jag inte och jag vet inte om jag vill veta heller. Jag känner bara att jag verkligen håller på att tappa fotfästet totalt.

Skolan börjar få mig klaustrofobisk. Väggarna bara kommer närmre och närmre och snart krossas jag. De så kallade vännerna får mig att känna mig mer eller mindre osynlig.

Jag vill verkligen bort härifrån nu asså. Bort från all skit och börja ett nytt liv, utan förväntningar eller någon som dömer ut en med en gång. Har aldrig riktigt känt ett behov av att dricka mig redlös men nu skulle en rikig jävla snefylla där jag går vilse i nån skog inte va helt fel asså...

Men vem bryr sig egentligen...

Why, why, why...?

2009-03-09 | 00:04:06
ja, det kan man undra... varför gjorde jag det?
Jag blir seriöst så trött på mig själv att jag snart spyr! Vill bara glömma de där och aldrig tänka på det mer. Det skulle vara det bästa för alla parter.. Seriöst de var mycket lättare när man va liten asså...

Ja de är inte lätt när det är svårt...

Och på tal om att det var lättare när man va liten... Nu har jag fått drömma mig tillbaka till barndomen lite. Nu ikväll var jag 10 år på nytt! Har börjat få tillbaka min lilla nördiga sida och kollade på Star Wars III ikväll. Så underbar film asså<33 Måste köra ett maraton snart med alla sex filmerna med någon... Den där filmen gjorde verkligen hela min dag... eller iallafall kväll ^^

Jag måste verkligen börja fördriva min tid med något snart asså. Jag måste ut och se mig om. Tyvärr så är ju alla andra så jävla tråkiga och in rutade i sitt eget liv så dom kan aldrig göra nåt när det är jag som föreslår nåt, utan bara om dom kommer på det och då ska de gå med en jäkla fart. Så trött på de asså...

Förra årets modell?

2009-02-23 | 22:27:36
Jag anser inte att man kan köpa äkta lycka. Däremot kan man ju köpa tillfällig materiell lycka i kläder, ny mobil, tv, stereo, bok etc. Men till slut tröttnar man på den där nya prylen, för det har kommit en nyare modell som man hellre vill ha och så satsar man pengarna på den istället och lägger den gamla i nån låda nånstans där man glömmer bort den helt.

Senaste tiden har det känns sådär för mig, fast med vänskapen. Börjar känna mig som den där gamla mobilen som ingen vill ha längre för att den inte är tillräckligt ny, cool och intressant.

Senaste tiden har några vänt sin blick mot andra, fortfarande pratat med mig men ändå inte på nåt sätt. Mycket prat om den nya kompisen som får en att tänka "ja... kul att du har fastnat så mycket för den personen... känner mig inte alls bortglömd -host- ". Jag må vara löjlig och svartsjuk men de står jag för isåfall. Om jag blir svartsjuk över det så är de ju ett bevis på att jag tycker om personen ifråga och vill ha dens uppmärksamhet. Fick ju aldrig någon som helst uppmärksamhet som barn heller så kan ju va en skada därifrån också.

Sen när "de närmsta vännerna" har kalas/fest/filmkväll flera gånger under lovet och snackar hur mycket som helst om det med mig men inte bjuder en då blir man också väldigt glad. Det hände dessutom att någon sa "synd att du inte va med" dagen efter och viljan att bara ställa mig och skrika "hallå?! ja va inte bjuden ffs!" har vart stor men tänker inte sjunka till den nivån. Är man inte välkommen från början så ska man ju inte tvinga sig in.

Detta har pågått i flera år, men tyvärr är jag FÖR bra på att förlåta folk så ja släpper det väldigt snabbt. Tyvärr så blossar det upp lika snabbt. Jag har genom åren lärt mig att stå ut med det mesta så man börjar ju vänja sig vid känslan även om den är outhärdligt jobbig.

Och eftersom jag egentligen är för snäll av mig så skulle jag nog aldrig klara av att säga detta utan omsvep till personen ifråga. Skulle antagligen krävas ett bråk för att ja skulle kasta ur mig allt detta. Skulle antagligen inte ens skriva detta inlägg om jag visste att personen ifråga läste bloggen, men denna bloggen har jag bara berättat om för EN person som jag "regelbundet" umgås med och känner. Resten som läser den är mina vänner jag har skaffat via internet. Eller läser och läser... dom har iallafall fått adressen haha. Men anledningen till att denna personen får läsa är att vi alltid kommit bra överrens, jag tycker vi tänker ganska lika och vi har aldrig haft några problem så jag kan vara ärlig mot denna peronen vilket glädjer mig mycket! Du lär fatta vem du är och gör du inte det är du rätt trög men de är väl allt kaffe som har blockerat huvudet isåfall ;) haha

De där blev et gry-hy-hyymt långt sidospår men de får ni -som orkat läsa såhär långt- leva med :P

Men men... man kan ju bara hoppas att personen som slängt sin gamla mobil letar runt i sina lådor om "ett år" och hittar en gammal dammig mobil och bestämmer sig för att använda den igen =) Det gäller bara att inte vänta tills batteriet är helt slut...

the fifth wheel continues to spin

2009-01-24 | 14:05:02
Lördag och näst sista dagen där jag är ensam hemma...

Va på fest hos Tobbe igår. Det var jag, Emrik, Rebecka, Tobbe, Sara, Persson, Emma, Johan, Emma och Mastodontfilms-Mats.

Började med lite Singstar och Guitar hero men alla tröttnade på det så vi satte oss och spelade lite BlackJack i köket, sen så ville nån ut på en kort promenad. Vi brukar ta en kort promenad runt kvarteret så att dom som behöver det har en chans att nyktra till lite.

Alla utom Sara och Rebecka gick ut och den lilla 5-minuters promenaden blev lite längre... Den blev runt 35 minuter istället så dom va ju lagom gladda på oss när vi kom tillbaka så efter det så dog stämningen en hel del för resten av gänget va rätt trötta så alla verkade lite smågriniga. Men de blev lite mer Guitar Hero och de blev lite roligare till slut. Vi alla stack hem runt två och sen satt jag uppe till fyra. Idag sov jag till halv ett så idag är man rätt slö.




Nu sitter jag och kollar på Bev Hills. Emrik ringde precis och ikväll ska en massa folk till Mattsson och fira Krister som fyller 18. Han undrade om ja ville med honom & Rebecka, Tobbe & Sara, Richard & Anna, Emma & Persson och bowla innan den festen. Och ja, det låter ju grymt roligt att bowla med fyra par... Blir så glad av bara tanken att jag hoppar upp och ner av lycka verkligen...

Börjar tro att det Johan sa till mig igår verkligen stämmer... Men jag har ju själv kännt det i flera år nu så de kom ju inte som nån överraskning att han tycker de också...

Med andra ord blir det en kväll för mig själv här hemma. Får hitta nån bra film och kolla på =)
Vad händer för er ikväll då? nån som har nåt roligt planerat?

Corrupted

2009-01-17 | 17:31:45
Jag börjar bli allvarligt trött på detta nu asså.

Livet i Brålanda skulle nog många beskriva som dötrisst och enformigt och att de aldrig händer nåt. Dom två första kan jag gå i god för men det händer grejer hela tiden. Det är som en lång och urdålig dokusåpa. Det gänget jag oftast umgås med är vänner en vecka, sen bråkar dom en vecka och sen så "nej men vi glömmer de där bla bla bla" och så är de en veckas frid igen och sen kommer ytterligare en intrig upp och så går de sådär runt runt runt...

De är ju inte konstigt att man allvarligt vill flytta ifrån detta stället asså. Nån som har ett rum ledigt...?

I'm sorry

2009-01-12 | 23:59:49
I never meant the things I said
To make you cry
Can I say I'm sorry
It's hard to forget
And yes I regret
All these mistakes



Hade grymt svårt att somna inatt så imorse försov jag mig ungefär 2 timmar. Men jag kommer och går ju som jag vill så de spelar ju ingen roll egentligen. Ja kan ju vara hemma varje dag bara jag gör lite arbete...


Was I invading in on your secrets
Was I too close for comfort
You're pushing me out
When I'm wanting in
What was I just about to discover
When I got too close for comfort
Driving you home
Guess I'll never know



Efter skolan så drog jag och tränade med Emrik. De va rätt skönt för vi har inte tränat på över 2 veckor med julen och nyår och släkten hit och dit så blev de lite dåligt med tid för sånt. Men de va skönt att komma tillbaka till gymmet och svettas lite


Remember when we scratched our names into the sand
And told me you loved me
But now that I find
That you've changed your mind
I'm lost for words
And everything I feel for you
I wrote down on one piece of paper
The one in your hand
You won't understand
How much it hurts to let you go



Nu slår klockan snart tolv och jag sitter mest här och tänker. Är inte trött så jag tänker inte lägga mig för då kommer jag antagligen bara ligga och snurra runt och vrida på mig och aldrig somna som igår... tog en och en halv timme innan jag somnade igår och jag tycker de är så hemskt när de blir så så det slipper jag gärna

Ska för övrigt stanna hemma från skolan imorgon och läsa i min bok, En världsomsegling under havet, som ja ska läsa i svenskan. Tror jag kommer kunna läsa mer här hemma än i skolan med alla andra runt så vi får se hur det går.

Längtar tills nästa vecka när jag är ensam hemma torsdag till söndag. Inte för att jag märker av mina föräldrar speciellt mycket eftersom jag oftast är på mitt rum med min TV, dator och alla mina gitarrer men just känslan av att inte ha dom hemma utan att få klara sig själv är berusande.

Man får väl hoppas på att någon vill hitta på nåt då så man slipper sitta här och växa fast som de brukar vara på helgerna. Jag duger som kompis när de är fest och liknande men aldrig annars känns de som så vad har man för liv egentligen? Eller liv och liv... vad har man föär vänner snarare, livet i sig är de ju inget fel på men jag funderar ofta på om jag borde söka mig bort och bryta mina kontakter här men de är rätt svårt när man inte har chansen att flytta. Får väl vänta ett tag till med det tyvärr...


Yeah well... back to my own head. cheers lads!

Rätt eller fel?

2009-01-06 | 22:10:35
Detta tycker jag faktiskt va riktigt roligt så ja tar och skriver av mig lite.
Inte för att personen ifråga är värd uppmärksamheten för fem öre utan bara för att se vad andra tycker om saken.



Som dom flesta som läser min blogg (oh va många de är *host* haha) vet så har jag en väldigt nära vän som heter Emelie.
Och för att göra en lång historia kort så träffades vi på internet för snart två år sedan. Närmare bestämt den 22 februari 2007. Sedan dess har vi träffats 2 dagar, först en gång när jag åkte upp till henne i Uppsala och sedan en gång i somras när hon kom ner hit. Efter det så spenderade vi fem dagar av vårat jullov tillsammans och firade nyår ihop med lite vänner till mig.

Så totalt har vi träffats 3 "gånger" och hon betyder mer än allt för mig. Jag skulle göra precis vad som helst för henne för hon är världens bästa vän som alltid finns där och hon är så underbar på alla sätt och vis så det går inte att beskriva och jag älskar henne verkligen!

Hon är den första personen jag nånsin sagt "jag älskar dig" till och jag menar det verkligen. De är inga ord jag tar lätt på så jag slänger inte dom runt mig till vem som helst precis.



Så nu vet alla hur det ligger till där så nu kommer den moraliska frågan: Kan man säga "jag älskar dig" till en kompis eller måste man vara ett par (vilket vissa verkar tycka)?


Alla får givetvis tycka som dom vill bara detsamma gäller mig. Kommentera och ge din syn på det hela =)

Help me!

2009-01-06 | 18:54:13
Börjar bli så jäkla less på mitt abonnemang ja har nu asså. Jag har 3 och de kostar 69öre/minuten och 69öre/sms. Ringer och smsar en hel del nu för tiden så mina räkningar börjar komma upp till 400kr varje månad och de går bara inte asså längre. Skaffar jag Tele2 Snackis så kommer jag minska mina utgifter med runt 60-70% vilket är grymt bra tycker jag.

Dessutom vill ja att Emelie inte ska behöva betala en mindre förmögenhet bara för att skicka ett sms till mig så där har vi ytterligare en nledning till att ja vill byta till Tele2 för då kan hon som har Comviq Kompis ringa/smsa mig gratis =)

Problemet med att byta till Tele2 är att måste skaffa ny mobil då eftersom min mobil är operatörslåst och de kostar mellan 300-400kr att låsa upp den och ja vill inte lägga så mycket pengar på en 2 år gammal mobil som ja snart kommer behöva köpa nytt batteri till...

vet bara inte om ja ska köpa splitter ny eller begagnad och vad ja ska ha för modell alls...Vet bara att ja vill ha sony ericsson... förslag nån? Behöver all hjälp ja kan få nu...